MidnightVampire

Kapitel 1

”Katerinhe!” ropet kom ner ifrån undervåningen och Kate suckade.
”Ja mamma, jag kommer!” ropade hon tillbaka. ”Jag ska bara göra färdigt en sak först” fortsatte hon mumlandes. Hon skrev några avslutande meningar i texten hon höll på med på datorn innan hon sparade och stängde ner datorn. Det var lika bra att stänga av den, annars skulle antagligen hennes jobbiga lillsyrra antagligen börja leka med den om hon upptäckte att den var på.
”Katerihne!” ropade hennes mamma ner ifrån igen. Kate struntade i att svara och gick ut ur sitt rum och ner för trappan. Hon gick in i köket och fick syn på sin mammas stressade ansikte bakom sin bärbara dator.
”Varför tog det sån tid?” muttrade Lisa, som hennes mamma hette.
”Förlåt, jag skulle bara skriva färdigt en sak” mumlade Kate och satte sig vid bordet. Hon bredde snabbt mackan som låg på ett fat vid hennes plats och åt sakta upp den.
”Du vet hur det är” sa hon mellan tuggorna.  Du sitter ju alltid vid datorn, tillade hon i tanken.
”Jaja” suckade Lisa. ”Men skynda dig, annars hinner du inte med bussen. Den går om tio minuter”  Kate suckade och åt upp den sista biten av mackan.
Hon gick mot toaletten för att göra sig i ordning. Ärligt talat brydde hon sig inte om hon kom försent.
Fem minuter senare var hon klar och drog på sig skorna och jackan. Hon drog av väskan från kroken den alltid satt på och ropade
”Jag sticker nu!” till sin mamma som fortfarande satt i köket framför datorn. Och hon klagar på mig, Tänkte Kate. Hon gick ut och smällde igen ytterdörren. Med snbba steg gick hon mot busshållplatsen, och kom precis fram när den stängde dörrana. Skit. Kate sprang de sista få meterna och viftade med armana.
”Heyy!! Vänta på mig!” vrålade hon, och bussen stannade. Kate sprang snabbt ifatt den och hoppade på.
”Tack” sa hon och log smått åt den gamle gubben som körde bussen. Hon rotade igenom väskan, men hittade inte busskortet. Istället började hon leta efter plånboken som hon hittade efter en stund. Hon gav gubben en tjuga som hon visste skulle räcka. Mycket riktigt fick hon tillbaka fem kronor.
”Tack” mumlade hon och började gå inåt bussen.  Bara några få satt där på än så länge, en gammal dam nästan längst fram, lite längre bak ännu en gammal dam.
Bara några säten bakom satt en gubbe. Ingen annan som skulle till skolan.
Kate suckade, det var nackdelen med att bo ute på landet.
Hon bodde längst ifrån skolan. Kate gick lite längre bak och satte sig nästan längst bak. Hon lutade huvudet mot fönstret och stirrade ut.
Åkrar och skogar virvlade förbi. Efter en lång stund började de komma ut mot stan.
Bussen stannade oftare och oftare ju längre in de kom. Bussen fylldes sakta men säkert med pratande ungdomar, haltande pensionärer och en och annan mamma med sitt barn.
Till slut stannade bussen hållplatsen hon skulle av. Det var bara några hundra meter från skolan, och Kate gick med snabba steg ditåt.
Inte för att hon hade bråttom, nej, hon ville bara in så fort som möjligt. Solen som för bara en liten stund sedan skinit hade börjat gå i moln. Kate kastade en snabb blick uppåt och märkte att molnen var mörka av regn. Och snart föll den första droppen.
Kate skyndade på stegen ännu mer och öppnade snart skolans dörr. Bara några sekunder sen hon kommit in hörde hon hur regnet smattrade mot marken.
Hon lät blicken vandra utåt och insåg att hon haft tur, regnet stod som spö i regnet. Plötsligt fick hon syn på en gestalt som kom springandes mot dörren.
En kille i hennes egen ålder, men hon hade aldrig sett honom förr. När han kom närmare dörren vände Kate snabbt bort blicken och började gå mot skåpen.
Hon undrade vem det var, kanske var han ny? Fast det var mitt i terminen, varför skulle han börja nu istället?
Nej, hon hade nog bara sett fel. Det var säkert någon kille från någon av de andra klasserna. Kate öppnade sitt skåp som hon nu kommit fram till och drog snabbt av sig jackan. Hon hängde in den när hon plötsligt kände en hand på sin axel.